söndag 8 september 2019

Recension Millenium bok 4 o 5

Stieg Larssons Millenniumserie blev snabbt min favorit då det gäller denna genre. Första boken i serien, "Män som hatar kvinnor" utkom 2005. Gillade dem såpass mycket att det kändes svårt och jag var först mycket tveksam till att läsa fortsättningen på serien som David Lagercrantz har skrivit. Hans första bok heter "Det som inte dödar oss", den bygger till stor del på Stieg Larssons egna ord som han hade skrivit inför den fjärde boken som aldrig blev utgiven pga han alldeles för tidiga bortgång fjärde boken. Efter alla lovord som Lagercrantz böcker fick, gjorde det att jag också ville läsa böckerna. Jag gick först ut och köpte den första boken som är del fyra i hela serien. Sedan fick jag den andra "Mannen som sökte sin skugga" av Nordstedts förlag att recensera. Nu har jag läst båda böckerna och ska berätta vad jag tycker om dem båda.






















"Det som inte dödar oss" börjar med att den supersmarte svenske programmeraren Frans Balder har kommit hem från USA där han har arbetat med signalspaning av all datatrafik åt USA:s försvarsdepartement. Nu vill han ha vårdnaden över sin åtta åriga autistiske son som han helt hade nonchalerat under åren i USA. August som han heter kan inte prata, sitter mest och lägger sina pussel på flera tusen bitar. Frans har fått reda på att hans son har farit illa under åren som hans ex. Hanna har bott tillsammans med den alkoholiserade skådespelaren Lasse Westman. Han verkade avsky August som han tyckte var creepy och skum. De gångerna han skulle passa August brukade det alltid sluta med att han fick panik och bara låg på golvet och skrek. Det enda Hanna hoppades på var att han inte misshandlade August som han gjort med henne, hon visste inte hur många gånger hon blivit slagen.

 Lasse fick inte några roller längre utan de var beroende av pengarna som Frans skickade till August varje månad men som Lasse istället tog hand om till sina behov. Nu dagen efter Frans varit och hämtat August hade han nyktrat till och ångrade sig, för nu förstod att det inte skulle komma några pengar längre när de inte längre hade vårdnaden över pojken. Han ville ha tillbaks ungen fast han bara var till besvär.
Frans bodde i en stor villa som han trodde var larmad ordentligt så att de skulle vara säkra i sitt hem.

För nu ville han verkligen bli far till sitt barn även om han inte sa något kände han ändå som att
de fick en viss kontakt och att det kändes bra. August som enligt hans mor bara var intresserad av att lägga sina pussel började nu även vissa intresse för hans arbete. Han hade hört att det fanns vissa autistiska barn som kunde uppvisa exceptionell intelligens så han visade honom talserier som August lätt kan tyda och skriva ned fortsättningen på. När pojken blir själv igen sitter han och ritar med de papper och pennor han har fått. Frans ser direkt att det är väldigt exakta tekningar som sonen har gjort. När de sedan går och lägger sig till natten tror Frans självklart att de är säkra i hans hus, men det visar sig att det är de inte. För när de har somnat är det någon som tar sig in och skjuter honom men mördaren väljer att inte döda August. Innan de lade sig ringde Frans upp Mikael Blomkvist och sade i hans telefonsvarare att han hade något väldigt viktigt som han ville honom. Så det är Mikael som hittar Frans skjuten i sin säng och blir väldigt förvånad när han sedan även hittar den lilla pojken också. Det här är början på en väldigt spännande och intressant kriminalroman som även väver in L Salander och hennes datakunskaper i den nya forskningen kring artificiell intelligens.

Jag ger "Det som inte dödar oss" en stark fyra för den spännande historien och för all ny kunskap om den senaste dataintelligensen eller vad man vill kalla allt det de gör med datorernas hjälp. Det blir inte en femma för det är något med känslan i boken som jag saknar ifrån Stieg Larssons böcker.

Den andra boken av David Lagercrantz eller den femte totala boken i Milleniumserien heter "Mannen som sökte sin skugga". Den börjar med att Lisbeth Salander avtjänar ett straff på kvinnofängelset Flodberga. Hon försöker hålla sig undan konflikterna på fängelset, men när den omtalade informelle ledaren Benito trakasserar Lisbeths fånggranne som inte kan försvara sig mot Benito och hennes gäng. Lisbeth kan inte tyst se på när de ger sig på hennes fånggranne utan försvarar henne till ledarens stora förvåning. Följden av det blir att nu blir Lisbeth hennes stora hatobjekt i stället och hon lovar att hon ska ge igen fast först måste hennes skador bli ihopläkta.

Mikael Blomkvist hjälper Lisbeth att forska i de övergrepp som hon blev utsatt för under sin uppväxt av olika myndigheter och sin far. Hon vill även få reda på vad som hände med hennes vän och tidigare förmyndare Holger Palmgren, för efter att han var och besökte henne på fängelset dog han plötsligt och Lisbeth tror inte på den förklaringen som hon får höra utan hon befarar att han har blivit mördad. Hon drar i alla trådar i fängelset för att kunna få tillgång till en dator som är knuten till Internet. 

De myndighetspersoner som utnyttjade Lisbeth och hennes tvillingsyster under deras uppväxt visar sig inte bara ha använt sig av dem i sin tvillingforskning utan mängder av barn har tillhört deras forskning. Nu befarar en av forskarna att en av dem har börjat fått upp spåret på vad som hände dem och vill har upprättelse. Men även Lisbeths tvillingsyster har börjat göra sig synlig igen men då bara på nätet tror Lisbeth fast det börjar hända mängder med oförklarliga saker som Lisbeth tror kan härröra sig ifrån hennes syster och hennes datanätverk.  

Jag tycker inte att "Mannen som sökte sin skugga" är lika bra som den tidigare boken så därför får den bara en trea. Nu hoppas jag på att den sista boken i serien, "Hon som måste dö", ska var riktigt bra och att alla man får svar på alla lösa frågor. Jag vill nämligen att det ska bli ett bra slut på hela storyn så att man inte lämnar flera lösa trådar för att det eventuellt ska komma fler böcker i serien, fast de har sagt att den ska vara den sista. Kramis från den Milleniumthrillerserie älskande Pockethexan. Tack Norstedts förlag för att ni har gett ut den här underbart skrämmande och spännande serien!


Inga kommentarer: