Nu äntligen kommer min intervju med deckar författarinnan Ann Rosman som jag träffade under Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Tyvärr kom det lite personliga händelser i mellan som gjorde att jag tappade fart och koncentration, men nu hoppas jag att det ska få vara lugnt framöver så att jag kan få njuta av höstmörkret och kura ihop mig under kuddar och täcken för att riktigt kunna få ut allt av det ni skriver i bloggarna och de böcker jag har fått av er, vänner och förlag! Kramis i från Pockethexan! 
Det började med att jag fick en inbjudan av Linda Skugge att få gå på deckar författarinnan Ann Rosmans releaseparty av hennes tredje bok. Inför eventet hann jag läsa hennes första bok "Fyrmästarens dotter" och blev väldigt förtjust i boken med den härliga miljön som det är på västkusten. Sen att det vävs in historisk fakta i dagens miljö gör att jag tycker ännu mer om hennes
lättlästa berättarstil.
När hon sen med en sådan inlevelse gjorde sin föreläsning om sin "trea" där hon berättade om att Marstrand på 1700-talet var en frihamn, en Porto Franco så blev det ännu mer spännande och hon avslutade med att visa upp spåren som man än i dag kan hitta på ön och det är de bort tappade mynten som kommer i från den tiden.
Jag fick min bok signerad och hann med en pratstund och till min glädje kom hon ihåg mig (det var inte så många med solstol o kryckor på det eventet...) när jag började planera för de intervjuer jag ville göra på bokmässan så var hon en av dem som jag
ville få en träff med.
Därför blev jag glatt överaskad när hon svarade att hon gärna ville träffade mig men skulle först bara höra med sitt förlag om när hon kunde vara ledig. Hon hittade en lucka innan lunch och de tänkta 20 minuterna blev till 2 timmar i stället.
Platsen vi valde att sitta på var i hotell Gothias restaurang och jag hade själklart med mig min hjälpreda=oumberliga make och för dagen, min sekreterare.
Vi sätter oss tillrätta vid ett bord i hörnet längst in, jag i min solstol och maken och Ann vi bordet. Jag tar fram mina frågor som jag har förberett för jag vet med mig att när jag väl sitter där och ska ställa mina frågor till någon under tidspress, då brukar alltid de där smarta frågorna försvinna. Därför läste jag min första fråga till Ann Rosman innantill och det blev:
-När började du skriva? ...?
(Smart fråga va? de flesta börjar skriva när de går i ettan..)
-Alltså, gick du en skrivarkurs eller satte du dig ner och tänkte "Hm, nu ska jag börja skriva en bok"?
Nu förstod hon min fråga och berättade att hon alltid har haft lätt för att skriva och var duktig på uppstatsskrivning i skolan och fick i och med det bra betyg i Svenska. När hon under sin uppväxt i var ute med sin familj och seglade bland öarna runt Marstrand med deras båt var det alltid hon som skrev i loggboken om vad som hände under seglingen (ni som seglar eller känner till något om segling förstår nog det här bättre än vad vi landkrabbor gör). När hon pratar om Marstrand blir hon helt lyrisk och hon blommar ut ännu mer när hon ska beskriva miljön och alla de färgstarka personern som bor där eller har gjort det.
En av dem är fyrmästarsonen Bertil som växte upp med sin far som skötte fyren Pater Noster utanför Marstrand. Hon blev helt facinerad när han berättade om det isolerade livet de levde på ön och när hans pappa fick skjuta med tomma skott för att båtarna skulle kunna orientera sig i dimman el. tjockan som hon säger.
Och så säger hon -"Vad var det du frågade efter?" Så skrattar vi lite och fortsätter med mina frågor (så här blev det flera gåner under frågestunden).
Historia var också ett av favoritämnena i skolan och hennes pappa brukade alltid berätta om olika historiska händelser utifrån de platser de paserade på sina seglatser. Därför förstår man varför historiska fakta också har så stor plats i hennes berättande.
-Har du alltid velat bli författare?
Hon ser lite fundersam ut när jag ställer frågan och svara att hon nog aldrig har tänkt på att bli det, fast hennes moster alltid uppmuntrade henne till att bli det för hon hade läst hennes loggböcker och de resebrev hon skrev när hon seglade i Skottland och öarna där omkring. Inte ens när hon gjorde sitt yrkesval funderade hon på att bli det utan det blev i stället fil.kand i både IT och företagsekonomi och arbetade som konsult åt ett företag som fick i uppdrag att renovera fyren Pater Noster. Det var det som fick författandet att sätta fart, för när hon gick runt på ön där fyren ligger och började fantasin komma med förslag på att det här skulle var det perfekta stället för ett mord samtidigt som hon mindes vad hennes pappa brukade berättat om hur livet var förr i tiden för de som levde ute bland öarn, familjen som skötte om fyren när den var igång och specilla händelser från Andra världskriget som tex. bytte de ut dörren till matkällaren mot en pansardörr. Bara en sådan händelse väckte Anns fantasi för varför gjorde man det? Var det för att förvara något hemligt där eller var det för att stänga inne någon så att personen inte skulle kunna komma ut och berätta något? Annars kanske de ville dölja en hemlig verksamhet eller varför inte en skatt? Så gick tankarna när Ann var mammaledig och hon började skriva ned alla de här lösryckta ideera för att ha det till något i framtiden, vad visste hon inte riktigt än.
Det riktigt lyser i Anns ögon när hon säger: -"Och så tänkte jag, vad skulle hända om man hittade ett lik när man river ned en vägg under renoveringen av fyren". Ja och ni som har läst hennes första bok "Fyrmästarens dotter" vet att det är så den börja.
-"Det går trögt, det är inget som kommer av sig själv, historien kommer i olika bitar som jag skriver upp på lappar som jag för tillfället har framför mig och det kan vara allt från Post-it lappar, inköpslistor till att skriva på laptopen. Det bästa är att ha en antecknings bok där man skriver ned alla sina idéer även om de kommer till dig mitt i natten, vänta inte och tro att du ska komma ihåg det på morgonen, för det gör man inte!
Inför den första boken samlade jag alla de här lapparna i en skokartong efter jag skrivit ut avsnitten som jag skrev i datorn. Under en tid när övriga familjen var på skidresa började jag processen att få ihop alla delarna till en lägga ut allt lapparna på mitt köksbord efter två tidslinjer, en i dåtid och en i nutid. Sen började det stora pusslandet att få ihop alla händelser i rätt tidsordning så att inte någon känner till en sak som ännu inte har hänt."
Det var på det här viset som Ann Rosman skrev sin första bok och hon tycker att det här är ett så bra sätt att skriva på att hon har fortsatt på det sättet även nu när hon arbetar med att skriva sin fjärde bok om polisen Karin Adler som bor på sin segelbåt som ligger för ankar i Marstrand hamn.
-Evert Taubes visor har en stor plats i dina böcker, betyder de något extra för dig tex. kan du dem utantill?Jaa säger hon och citerar en visa (som han den där sekreteraren inte fick med...) och så lyser hon upp ännu lite mer än när vi pratar "bara" pratade om Marstrand och Bohusläns skärgård.
-"Taubes visor passar alltid in, vad som än händer finns det en visa som passar in och beskriver en händelse el. stämning."
Som tex. i "Själakistan" på sid 14 beskriver hon Karin Adlers ex. sambo med orden:
...Och kom till Långevik, till sjökaptenen,
herr Johansson, som mätt på havets skum,
nu vårdar äppelträden och syrenen,
och örtagården kring sitt Tusculum.
-"Fast barnen klagar ibland när jag spelar för mycket Taube, de säger att den där har de redan hört, men jag kan lyssna hur länge som helst!" Sen så berättar hon om hur hon som ung brukade lyssna på Evert Taubes låtar liggandes på sängen längst in under det låga taket i nosen på båten när familjen var ute och seglade.
-Vad läser du själv för slags böcker och har du någon favorit författare?Det blir mest att jag läser andra deckarförfattare och för tillfället är det Kristina Ohlssons böcker jag läser och de tycker jag mycket om. Annars är Stieg Larsson en favorit och vi pratar om hur sorgligt det är att han gick bort alldeles för tidigt och vi spekulerar lite vad det kunde ha blivit mer för böcker ifrån honom.
Sen så får jag en fråga ifrån henne och hon vill ha ett lästips av mig och jag vet självklart vem jag ska rekomendera och det är skottskan
Denise Mina och henne "Garnethill trillogi" som jag har berättat om tidigare på min blogg men hon har inte hört talas om henne men ska genast köpa dem.
-Vad tycker du om att man jämför dig med Camilla Läckberg och hennes böcker?-"Jag tycker inte att det gör någonting för hon är en duktig författare men hon skriver på sitt sätt och har sina historier att berätta och kanske inte gör som jag och använder sig så mycket av historiska fakta." Ann verkar inte blir lika frustrerad som jag blir över att hon som kvinnlig författare i från Västkusten atomtiskt bara blir jämförd med en annan kvinna som skriver om deckare från en annan Västkustort istället för att jämföra henne med alla författare både män och kvinnor eftersom man inte kopplar ihop två män som tex. skriver deckare i Stockholm. Jag släpper motvilligt frågan eftersom jag inte vill tvinga på någon en uppfattning när de inte tycker att det är upprörande fast jag gör det. Du är så snäll Ann att man blir rörd!
Jag passade även på att fråga
Camilla Läckberg (som kände igen mig från när vi träffades i Farsta!!!) på Bokmässan om jag fick interjuva henne också och det fick jag gärna om det var okej för Bonniers. Vad tror ni jag fick för svar när jag frågade dem?
Jag kunde ha nöjt mig med 15 minuter och fick inte ens 5 för att ställa Läckberg vs. Rosman frågan. Nejdå det gick inte, det var så mycket som skulle göras och lilla jag var inte tillräckligt intressant eller kanske bara för att jag var spontan i ställte för välplanerad som med Ann. Hm, ska kanske ta och ställa frågan igen...?
-Nu kommer den stora frågan som vi alla funderar över; Vem är förlagan till språkpolisen Folke? Polisen som rättar alla som inte pratar korekt svenska (jag skulle nog ligga risigt till...eller?).
Nu ser man att hon tänker febrilt om hon ska ge den sanna versionen eller den att det inte finns någon förlaga. Här får jag nog tacka sekreteraren att det blev ett svar för han var väldigt hjälpsam där när det gällde att smöra för författarinnan att lätta på hemligheten.
Hm, nja...jo det är väl så att min pappa är ganska så noga med språket...fast inte riktigt som Folke, men okej då!
Det är min pappa som är förlagan till Folke!!!Där kom det mitt scop! Sen Bokmässan har jag kännt till vem som ligger bakom den underbart härliga typen att hänga upp sig på i Ann Rosmans böcker och nu gör ni det också!
Den sista frågan till Ann Rosman blev:
-Hur går det med din nya bok som du håller på att skriva på?Där trodde jag inte att jag skulle få något svar men JAG (o sekreteraren) fick det, men jag fick lova att inte skriva eller berätta för någon annan om vad hon berättade så där blir det långnäsa för er, nej förlåt det låter för illa, tyvärr kan jag inte berätta för er för jag har lovat att inte säga något....fast det e så grymt spännande och kul att det ska handla om just det de gör!
Nu får vi hålla ut tills i vår någon gång, då är det tänkt att den ska komma ut och fast det känns som väldigt länge så får vi vara glad att det kommer något, för vi vill att det ska bli bra det som kommer!
Ann Rosman har skrivit de tre böckerna:
-Fyrmästarens dotter
-Själakistan
-Porto Francos väktare
Inte visste jag att
när jag skrev min fråga på Ann Rosmans Facebooksida att jag skulle få en sådan otrolig träff som det här blev. Tack Ann för en oförglömlig författarträff! Jag hoppas att vi ses snart igen!
Pockethexan!
I morgon ska jag göra något som jag inte har gjort på många år, jag ska gå på bio!
