fredag 31 mars 2017

Bokrecension av Gycklarens arv

Nu har Pockethexan Anni recenserat Kersti Vikströms bok "Gycklarens arv" från Opals förlag. Annis skriver till vardags på sin egen blogg Med ögon känsliga för blått  Det syns verkligen i hennes foton att hon tycker om blått, för som du ser går allt i blått kuddar, pläd och t.o.m boken är blå, så snyggt!
Nu vill vi höra vad hon tycker om Kerstis bok som hon har läst, håll till god: 



Gycklarens arv av Kersti Vikström

-"Tänk så lätt man påverkas av ett bokomslag. När jag fick den här boken av Pockethexan trodde jag att det var en chicklit och var inte alls sugen att läsa den. Men när jag en dag bläddrade förstrött i boken såg jag att typsnittet inte krävde starkt ljus och pigga ögon, dessutom verkade den ganska lättläst.

Gycklarens arv är en fantasyroman för unga tonåringar, vilket inte utesluter att även vi vuxna har stort utbyte av boken. Det fiktiva feodalriket Nova består av en rik överklass, kontraktsarbetare och slavar från Soller-folket. Vi får följa huvudpersonen Esmeralda i fem år, från det att föräldrarna på hennes tioårsdag tvingas överlämna henne till hovet för tjänstgöring. Esmeralda vet till att börja med så lite om världen omkring sig, hon har växt upp i ett smutsigt gruvsamhälle utan tid för lek. Hon är naiv och underdånig men växer allt eftersom hon lär sig om alla de orättvisor som finns och när boken slutar har hon mognat betydligt. Att hennes kloka pappa lärt henne läsa och skriva för att ge henne bästa möjliga förutsättningar visar sig betyda mycket.

Esmeralda får först arbete som kammarjungfru åt guvernörens äldsta dotter och sedan åt hennes yngre syskon. På en längre semestervistelse på annan ort blir ”Em” och de två mindre barnen bortrövade och förda till sollernas stad. Här får de bortskämda barnen uppleva ett helt annat liv än det strikta de är vana vid, med lekkamrater, skratt och gemenskap. En dag blir de tvungna att ge sig av på en farlig flykt ut i vildmarken.

Svåra frågor om urbefolkning, rasism, kidnappning, övergrepp, orättvisor,  tortyr, oönskade barn mm hanteras med pedagogisk och varsam hand av författaren. Jag gillar speciellt hur många frågor belyses från olika synvinklar, det blir tydligt att de åsikter personerna i boken har beror på vad de fått lära sig. Det är inte bara Esmeralda som är naiv. Det är inte bara Esmeralda som får sina ögon öppnade.

Boken är lättläst och fängslande med ett språk som flyter och miljöbeskrivningar som känns hemtama. Det är inte självklart vad som kommer att hända utan man vill hela tiden vända blad för att veta mer. Jag rekommenderar den, framför allt till de som kanske har lite svårt att komma igång med sitt läsande. Det känns som att bokens personer kommer att finnas med i mina tankar ett tag framöver. 

Javisst ja, betyget! Är jag lite ringrostig som recensent eller? Den får ett litet Hi! (=4) av mig, för även om jag nog var fel målgrupp hade jag behållning av att läsa boken.
Och nu är jag vid datorn igen, så nu får du den "rätta" bilden. Jag har suttit bland frösådderna på glasverandan och läst.
Varma kramar till dig och Peter <3 i="">






4 kommentarer:

Anni sa...

Mycket blått är det ;-)

Men du, kan du kolla inställningarna för din blogg i mobilläge. När jag kikade var hela sidan svart och texten gick inte att läsa. Synd, för jag tror att många läser blogg i mobilen.

Hexpocketen jag recenserat lades i väntrummet på Aleris vid Sabbatsberg. Hoppas att någon tar hand om den!

Kram kram <3

Eva Trillian sa...

En recension som lockar till läsning :)

Marie Eggimann sa...

Det låter superbra.

roth phallyka sa...

Synd, för jag tror att många läser blogg i mobilen.


หีฟิต