Recension I oxögat

 

I oxögat 
av Ida Andersen
från Bokförlaget Polaris

Här kommer nu en till recension av den 
otroliga Pockethexan Anni. Hon har läst om livet
för drängar och pigor som försöker att skapa ett eget
liv i det kämpiga Småland under 1700-talet då de många
glasbruken växte upp. Förstår henne precis när hon skriver att
hon vill resa runt i dagens Småland och uppleva glasbruken med nya ögon efter boken. Med oxögon kanske? Läs Annis recension och förstå vad jag menar.

____________________

-"Ida Andersens berättelse förflyttar läsaren till Småland i mitten av 1700-talet. Redan i första stycket är stämningen satt, med en mustig beskrivning av fattigdom, smuts och grovarbete. På bara några rader ryms fem ortsnamn som ångar av gammelskog och svunna tider. Och så är det något med språket i övrigt, det har en lite högtidlig gammaldags känsla som är genomgående i hela boken. Orden är valda med fingertoppskänsla för att ge tyngd åt berättelsen utan att göra den svårläst. Dialogerna skrivs med talspråk, olika beroende på vem som talar. Varje kapitel har dessutom en undertitel som förstärker upplevelsen av att man befinner sig i en gången tid.

Vi får följa pigan Sissel och drängen Eskil som binds samman av midsommarnattens konsekvenser. De har båda tvingats att ta tjänst i unga år, då den enes far är en suput och den andres drunknat efter att ha tjänstgjort i kriget. Nu drömmer de om ett bättre liv i ett eget hem, ett litet timrat torp utan fönster på den jordplätt Eskil ärver av sin husbonde.

I en värld av dagsverken, sten, lera, kärr, missväxt och slit frodas manlig kärv vänskap och yrkesstolthet då Eskils skicklighet med timret avslöjas. I bygden ska ett stort glasbruk byggas och Eskil får möjlighet att visa vad han kan. Han står med mössan i hand, ständigt ödmjuk och märkt av att man ska acceptera sitt öde och bli vid sin läst med gudsfruktan i sitt hjärta. Så snart han gör något som uppskattas av det fina folket anses han vara högfärdig och det är många avundsjuka män som gör vad de kan för att motarbeta honom.

Den kvinnliga vänskapen är jordnära, kroppsnära och handgriplig när barn föds och läkande dekokter tillverkas. Sissel ser ingen konflikt mellan sin gudstro och jordemors trollkonster, något som får Eskil att vända sig till prästen för att få stöd. Han behöver dessutom veta när Sissel kan bli kyrktagen. Sissel själv har en friare gudstro och detta är en av de många kontraster som åskådliggörs i brytningstiden mellan det gamla bondesamhällets uråldriga träldom och den nya tidens möjligheter till uppbrott och självständigt liv.

Boken fick mig både sugen på att läsa om Mobergs böcker om Utvandrarna och att resa runt i Småland i lugn takt. Att se på torp och glasbruk med andra ögon. Inte bara se de vackra produkterna och konstverken. I oxögat får en fyra – ett Hi av mig."

Bokus