När man är inlagd på sjukhus under en längre tid och har extremt ont och inte vet hur man ska "klara sig", men då får man hjälp och omvårdnad av engagerad personal att ta sig vidare, då kände åtminstone jag att man verkligen känner för de som inte får leva ett humant liv.
Så där låg jag med mina smärtor i min sjukhussäng och läste; Katarina Wennstams SMUTS.
Än en gång så undrar jag hur ni män fungerar och hur ni orkar leva med det ni gör, ni män som kan gå och köpa sex och sen leende gå hem till fru och barn, när ni har krossat andra människors liv. Tror ni verkligen att de här ung tjejerna gör det bara för att de gillar det och inte för att de har blivit bortrövade från fattiga länder och blivit en del av traffickingen? Men att även domstolarnas passivitet mot dessa män är en bidragande orsak, det är en skrämmande veklighet som inte alla känner till.
Jag tycker det här är en bra pocket och den skulle behövas läsas av ALLA och då menar jag unga som gamla, män som kvinnor men kanske speciellt av er, ni passiva tonårsföräldrar som tror att ni vet vad era 14-åringar gör (jag vet det) fast ni inte har tid och ork för att bry er ordentligt.
Och nu till er män, vakna upp och bli riktiga människor!
Håller du med mig eller tycker du någonting annat efter att ha läst SMUTS, skriv då en kommentar och skicka gärna med ett pockettips på liknande pocketar, då blir du en sann POCKETHEXA, kvinna som man!
2 kommentarer:
Riktigt bra bok som gav en många känslor.. mest ilska..
Ja jag håller med och när man själv har en dotter i 15-års åldern tänker man extra mycket på hur lyckligt lottade vi är här i Sv. men vi måste hålla koll på våra "små" tjejer som tror att de är så stora. För saker som händer kan man inte bara radera ur minnet som man kan göra i datorvärlden.
Tankar från Pockethexan men som också är mamma.
Skicka en kommentar