Tips på en läsvärd thriller

Det som är ett stor trevlig PLUS med att ha en bokblogg är de recensionsexemplar av alla böcker man får.

Tack alla författare och förlag! Jag tar tacksamt emot alla jag får för jag tackar inte nej till någon, för det kan vara just den boken som kan vara en sådan där Aha!-bok som man aldrig själv hade hittat om man skulle ha leta runt bland alla de böcker i som finns i bokaffärer och på hemsidor.

Emma C Elliotts bok "Djävulens år" kan mycket väl vara en sådan bok jag hade bläddrat förbi i min jakt på nya spännande pocketar, eftersom man är van att välja vissa författare eller för att man fastnar för vissa typer av omslag och titlar.

Fast jag måste nog säga att både titeln och omslaget ser väldigt spännande ut så jag hade kanske valt den ändå om den hade funnits ute i butikerna, men nu är det så att man måste höra av sig till författaren eller förlaget som är en och samma person, Emma själv alltså, för att kunna beställa den och det kan du göra HÄR.

Jag fick alltså "Djävulens år" här under våren och den har vandrat runt bland släkt och vänner som har velat läsa den eftersom boken utspelar sig i Jämtland och min "Oumberlige" makes släkt kommer därifrån, på svärfars sida, så de ville väl se vad som hänt i deras gamla hembyggd sen de flyttade därifrån.

Men tyvärr är det här är en fiktiv berättelse så det är inga verkliga platser i Jämtland utan det är påhittade byar, kul för författaren som kan sväva ut hur mycket som helst i berättelsen men för den som vill vara DÄR medans man läser boken blir den nog en besviken för halv känslan är att känna igen ett ställe.

Berättelsen startar med att en bonde låser upp sin vinterstängda lada för att kunna komma i gång med vårbruket men när han ska hämta sin gamla grep som alltid står på samma ställe kan han inte hitta den för den står inte där den ska stå. När han pysslar runt i ladan känner han en obehaglig lukt som kommer från det som ligger under presseningen på traktorflaket. Han känner igen lukten ifrån alla de jakter han har varit med på och tänker genast på sin gamla jakthund som han inte har sett sen i höstas och tror att det är den som har krupit upp på flaket för att lägga sig att dö, då den var gammal och sjuklig. Han viskar sakta hundens namn och minns en mängd trevliga minnen från deras tid tillsammans. Men det är inte hunden som ligger där, det är verkligen ingen gammal skröpplig hund som har dött av ålderdom utan där ligger ett dött nyfött barn inlindat i lindor brevid en ung vacker mörk kvinna som om hon inte hade haft alla de skadorna som hon har på sin kropp, hade de varit en bild av ung sund friskhet. Fast nu vet bonden vart hans grep är och vart den har varit. För den är täckt av blod längs med taggarna och avståndet i mellan dem stämmer in på de blodiga hål som är i den unga kvinnans bröstkorg.

Det här är inledningen på boken "Djävulens år" av Emma C Elliott och den fortsätter med flera otäcka händelser i byn Lycksjön. Byns präst är övertygad att de här händelserna har bibliska förtecken men han har svårt att få polisen som utreder fallen att förstå det. Hur ska han göra, ska han bara låta polisen sköta fallet eller ska han blanda sig i och föröka hjälpa till att lösa det då han tidigare arbetade som privatdetektiv?

Är du intresserad av den här boken?

Vill du ha den hemskicka till dig så att du kan läsa den i lugn och ro för att sen skriva om den här på bloggen innan du ger den till någon annan?

Alltså vill du vara med i bokringen "Pockehexorna på utflykt" och vill du i så fall ha den här eller någon annan "hemlig" bok hemskickad till dig?

Skriv då till pockethexan@live.se och lämna namn och adress och tala om hur du vill ha det den här eller någon annan bok! Snälla ni skicka även med några foton på hur "hexpocketen" har det hos dig!

Slutligen ger jag "Djävulens år" betyget "Hm?!" för jag tycker om berättelsen den är spännande men det går för fort fram, jag vill att man ska få vara kvar längre i de ovissa partierna så att man verkligen känner obehaget och inte på en gång kommer med lösningen utan låt det komma en annan händelse i mellan så att man verkligen får grubbla under tiden./sagt av Pockethexan själv