Pockethexan var på genrep

Jag och en vän var det som var inbjuden den här gången och nu frågade jag faktiskt han den där jag delar hushåll med om han ville följa med och han ställer såååå gärna upp för sin kära fru när jag vill ha sällskap....(jag får nog be någon av er i fortsättningen om ni har lust att vara min ledsagare, jag återkommer när det blir aktuellt, men skriv gärna en rad om ni har lust att göra det!)

Det var Skugge & co som bjöd in till det här eventet på Boulevardteatern som var ett genrep för

föreställningen "Kocksgatan revisted" som bygger på Ernst Brunners bok med samma namn. Ni kanske minns den kontroversa boken som kom ut i början av 1990-talet med den välformade kvinnliga bakdelen med de högt skurna underbyxorna.

Boken handlar om livet på den nämnda gatan på Söder en varm sommardag 1975 och författaren bodde under den här tiden på den adress där handlingen utspelar sig så han och de andra i boken är människor som det är Idde Schultz och Sulo som har tonsatt föreställningen och de deltar som både musiker, sångare och statister i föreställningen tillsammans med en pianist och saxofonist. Huvudrollen spelas av författarens sparringkamrat på boxningsträningarna, Per Ragnar.

Det blev en liten annorlunda föreställning för mig eftersom den utlovade rullstolsplatsen som jag skulle få ställa upp min solstol på för att jag skulle kunna orka med hela kvällen den var utlånad till ljud och ljusteknikena som behövde ytan till sina saker. Men de var så gulliga att de flyttade undan lite saker och så fick jag och min omtalde Baden-baden plats och efter att vi lyssnat på Idde och Solu var vi nere i foajén och fick oss ett glas eller två medans vi minglade och åt pepparkakor. Jag träffade många nya trevliga människor som jag nu välkomnar till bloggen, det är trevligt om ni skriver en rad hos mig eller mailar och ni får gärna skicka namn och adress för då skickar jag en hemlig pocket som du/ni får läsa och sen recensera här på bloggen.

Jag kan varmt rekommendera den här föreställningen om ni vill se och höra

något som tar er tillbaks till 70-talets Söder och de människor som då levde där. Musiken som Idde och Solu har gjort var skön och passade till texterna som bygger på Ernst Brunners frodiga och lustfyllda dikter.

Men om jag hade varit regissör hade jag nog lagt till lite 70-tals rekvisita för det skulle de tjäna på eftersom vi inte alla minns eller var med under det årtalet. De kunde ha gjort en så enkel sak som att ha satt upp fönster på bakgrundsväggen för att öka stämningen.

Det blev verkligen en glad överraskning när man öppnade Goodiebagen och det låg både Ernst Brunners gamla bok Kocksgatan (som jag inte läste klart då)

och hans nya, Hornsgatan, till det fick vi Idde och Sulos CD med låtarna från föreställningen, magasinet Voltaire som jag inte har hört talas om men som verkar vara väldigt läsvärd (någon som har någon åsikt om den?) och som pricken över i fick vi en rulle Annas pepparkakor plus några matnyttiga rabattkuponger. Tackar!