...filmen jag var på förhandsvisning av, nämligen filmatiseringen av Marianne Fredrikssons succé roman "Simon och ekarna"!
Det kanske säger sig självt att det här är en bra film när man ser skådespelarlistan med Helen Sjöholm o Bill Skarsgård och namnet på regissören, den prisbelönte Lisa Ohlin.
Men att det skulle vara en så vacker och pampig film med mycket klassisk musik som gjorde den ännu starkare både i skildringarna av människorna men även när det hände viktiga saker i filmen.
Tex. när de tyska nazisterna var på besök i Göteborg och den kanske 12-årige Simons ser de tyska militärfordonen, men den som reagerar starkast är hans judiske klasskamrat för att inte tala om hans mamma som inte klara av situationen med tyska soldater i Göteborg.
Hon gör det som hon tror är det bästa för familjen, jag ska inte berätta för mycket men jag kan säga att det inte är något bra sätt hon kommer på och allt det här sker till mycket musik.
Även när kriget bröt ut och Tyskland intog Danmark och Norge och man inte visste hur det skulle gå för Sverige så var det till pampig klassisk musik.
Fast de starkaste bilderna är nog när pojken Simon ska sluta "leka" med sin älskade ek som är hans vän, för nu har han lovat pappan att inte leka där eftersom han nu ska börja i den "fina" skolan i stan och där kan han få riktiga vänner.
Ni som har möjlighet, gå och se den här filmen för den är något extra men
framför allt om ni inte har läst boken, läs den!!!
När vi kom till biografen Park blev jag väl omhändertagen för personalen visade vägen upp till balkongen där jag kunde ligga i min solstol och se på filmen. Kameramannen var t.o.m så gullig att jag fick låna hans "hemlig hus" när det blev en jätte kö längs trappan ned till källaren där besökarnas låg.
Det som var extra kul med mitt första biobesök på 22 år var att när vi började prata med grannarna i raden framför oss så visar det sig att det är författarinnan Caroline Engwall som har skrivit "14 år och till salu" och "Skamfläck" som sitter där t.hö. Jag har läst hennes första bok och den är ute som Hexpocket i min bokring.
Hon fick mitt visitkort och vi har mailat varandra och Caroline berättade att det har skapats en hjälpsajt för de här flickorna som hon skriver om (för de finns i verkligheten!!!)
Sajten heter Intetillsalu.se och klicka HÄR så kommer ni dit och om ni vill göra en god gärning iför jul så skriv om sajten hos er också och berätta om att den finns för den kan hjälpa många som behöver det!
5 kommentarer:
Vilken lyx det såg ut att sitta i sin egen stol på bio sådär :)
Vad härligt att filmen var bra, blev lite sugen på att se den :)
14 år till salu har jag också läst, ska läsa Skamfläck när den kommer som pocket, riktigt gripande.
Att se en film på bio är speciellt.
Vad jag förstår av din recension är det mycket musik och den blir mer njutbar i biosalongen.
Du sitter verkligen pampigt och fattas bara när du efter 22 år hedrar en biosalong.
Jag har inte läst Marianne Fredrikssons bok men jag ska gå och se filmen när den kommer hit.
Ha det bra.
Kram
Synd jag inte kan sitta för då skulle jag vilja se den här filmen ... blir att vänta tills den går att hyra/låna. Ha en härlig helg!
Tänk att jag har läst boken, men minns ingenting! Får väl se filmen och läsa om boken, för det låter mycket intressant!
Jag ska se den filmen, jag kommer inte ihåg allt från boken men vet att jag tyckte att det var stämningar i den och de känns som om jag kommer ihåg. Det här att ingenting är säkert och att det som idag är tryggt inte behöver vara det imorgon. Ska absolut se filmen!
Jag har inte varit på bio på sex-sju år så det här skulle kunna bli min börja-om-film också!!
Och naturligtvis så ska du ha en bra plats där du kan ha din baden-baden!
Jag tycker mig ha märkt att folk ofta vill hjälpa bara man ber dem om hjälp!
Typ låna ut toa och så ;)
Jag har varit skitdålig på att svara på kommentarer och så ett tag men nu ska jag väl kunna få ha det lite lugnt ett tag så att jag rer med mina cyberkontakter igen!!
Kramar
Skicka en kommentar