
. -"Tanken är att låtarna ska berika läsningen och tvärtom. En låt till varje karaktär – ungefär. Ni kommer att förstå!” säger Susanne.
HÄR är länken till låtarna men ni även kan lyssna på dem på iTunes.


Sedan är den lyckligt gifta psykologen Maria som får en knöl i bröstet och självfallet befarar hon det värsta. Hon löser det på ett litet ovanligt sätt allt för att skona sina barn. De blir i stället blir ännu mer oroliga när de inte kan hitta sin mamman när de kommer hem från dagis.
Den tredje huvudpersonen är Isabelle Marias barns dagisfröken. Det enda hon drömmer om är att själv få barn och hon gör allt för att övertala sin pojkvän Jesper att nu är det dags med både bröllop och barn. Men det går inte riktigt som hon har tänkt sig för i hennes minne är det ett par mörka ögon som förföljer henne.
-"Medan ett gråkallt december sänker sig över Stockholm, korsas de tre kvinnornas stigar, den psykologiska spänningen skruvas upp och livsavgörande val måste fattas."
Susanne skriver på ett korthugget sätt med små meningar som har få ord och till det är det korta kapitel som hoppar i mellan de olika kvinnorna. Det gör att det blir ganska rörigt och det tar ett tag innan man får grepp om handlingen som drivs snabbt framåt.
När man får ordning på som är vem och vem blir det en ganska spännande och fängslande handling som gör att jag nu vill läsa hennes nästa bok "Hitta hem" eftersom den är fortsättning på den här och man vill ju gärna höra vad det ska ske med de tre damerna.
Jag ger "Det enda rätta" ett "Hm"!?
Vilken tur Susanne har med sin första bok "Morgongåvan" för den har redan ett soundtrack. För Lasse Stefans har redan gjort en låt som heter Morgongåva, Lyssna och njut!
2 kommentarer:
Ja tyvärr bor man inte i Stockholm, däremot har jag läst hennes senaste böcker.
Hoppas dit skov går över snart.
Kram Mia
Har inte läst den sista av böckena, men nu vet jag att jag inte ska göra det. Härligt sound med Lasse Stefanz. Inte kul med smärtan. Som du vet, lever jag också med smärta, men av annat slag. Har hyfsat mindre värk med morfinplåster. Så går jag på styrketräning. Efter cellgiftsbehandlingarna 2012 har jag fått krypningar och domningar växelvis i benen. Nerverna har tagit stryk, men något får man tåla. Hoppas du får en skön sommar och slipper skov.
Kram
Skicka en kommentar