2011 börjar med att bokringen "Pockethexorna på utflykt" utvidgar sig och har nu sina första hexpocketar i Finland. Det var "trappsittar" Ann-Mari i svensktalande Karleby som anmälde sig att vara med och ville ha något som var typiskt svenskt eller nordiskt. Jag hade gärna skickat en hel hög med nordiska böcker, för det läser jag gärna, fast om jag ska vara ärlig så har jag inte så många finska böcker. Men kuvertet jag köpte fick det bara plats för två stycken pocketar, så då fick det bli två svenska och vad är då typiskt svenskt?
Först så tänkte jag på Mikael Niemis "Populärmusik ifrån Vittula", för det hade blivit en bok från motsvarande område som hon bor i fast tvärtom, alltså den finsktalande delen i Sverige eftersom hon bor i den svensktalande delen av Finland.
Likaså var det med en annan av mina favoritböcker, "Svinalängor" av Susanna Alakoski som handlar om en finsk familj som flyttar till Sverige på 1970-talet. Men det tordes jag inte för jag tänkte att dom har nog slagit i Finland också eftersom det är en finska anknytningar i dem.
Sen är det sådan böcker som jag inte tyckte jag kunde skicka pga titel, för innan man skickar hem böcker till främmande människor behövs det en förklaring som till tex Maria Svelands "Bitter fittan" eller Katerina Janouch "Våta spår". Det är båda bra böcker som tar upp hur det är att vara kvinna i dagens Sverige, och kanske också i dagens Finland, men jag vill ju inte skrämma iväg en blivande Pockethexa med att skicka böcker som låter som om jag vore en "fräckis".
Därför fick det bli Åsa Linderborgs "Tunnare än blod" både för att jag tycker att det är en väldigt bra roman, men så är det extra kul för att Åsa och jag tillhör nästan samma årskull och att vi båda är uppvuxna i Västerås, så nu får Ann-Mari lite bakgrunds information om mig, Pockethexan själv <;D!
Det är kanske därför som det blev Åsa Nilsonnes deckare "Tunnare än blod" som fick bli den andra "typiskt" svenska boken, eftersom den utspelar sig till största delen på St: Görans sjukhus här i Stockholm och det är där jag har tillbringat mina senaste 16 år när jag får mina smärtskov eller har opererats...
Vad säger du är det här två typiskt svenska böcker en sjävlupplevd roman om uppväxten i Västerås och en deckare som utspelar sig i sjukhusmiljö i Stockholm?
Hur som helst så är de i Finland och om det blir ett liknande tillfälle senare så ska jag fråga er om råd först innan jag skickar iväg mina hexpocketar utomlands eller sköter jag mig så jag får fortsätta?
3 kommentarer:
hallå! vilken tur att skylten kommit fram, jag var lite orolig eftersom vi haft massor med strul med posten här de senaste veckorna.
de där apelsinklyftorna har jag faktiskt inte heller sett på länge! jag kom inte ens ihåg dem förrän du nämnde dem, men ja, de var rätt goda faktiskt ;)
angående böckerna du nämner idag, så är både svinalängorna och populärmusik populära också här i landet, och vår lokala svenskspråkiga teater här i vasa var faktiskt den första att sätta upp en pjäs om svinalängorna.
önskar dig en god fortsättning på året!
kram
ingela
Som västeråsare tycker jag naturligtvis om Åsa Linderborgs Mig äger ingen. Jag bor ju i samma område också och mina barn har gått i samma dagis som Åsa. Och Svinalängorna gillade jag också. Har inte läst den där andra Åsas bok. Ska tänka på saken. Svenskar är ju otroligt duktiga på att skriva deckare tycker jag.
Ha det gott!!!
Om jag får säga så sköter du dig ypperligt :-). Jag sträck-läste "Mig äger ingen" första dagen. Jag skall skriva e-post åt dig om den i morgon!
Av Åsa Nilsonnes har jag läst en självhjälpsbok (tror att den hette "Vem är det som bestämmer i ditt liv?"), och jag ser fram emot att läsa hennes deckare/roman.
Jag lor när jag läser ditt inlägg: måste nog medge att jag till en del lever upp till flera av mina finska arbetskamraters lite stereotypa uppfattning om finlands-svenskarna - att vi är lite fina i kanten, Mark Levengood´iga - för jag blundar när jag ser könsord ;-). Jag skall ändå läsa båda de böckerna du skrev om ;-)
Ha en fin kväll,
Ann-Mari
Skicka en kommentar