lördag 3 november 2012

Skräck i halloweentider

Nu när det är allhelgonaafton så har det för flesta unga blivit en kväll då man firar Halloween, passar så bra när man har höstlov. Vi lite äldre minns när det bara kallades för Allhelgonaafton och man åkte hela familjen till kyrkogården för att tända ljus och lägga ned en krans för de som gått bort.
 
Jag födde min älskade dotter den här kvällen för 19 år sen och när jag låg där på BB-avd. på Nacka sjukhus och vinden ven och skakade om höghuset började jag faktiskt tänka tanken om hon kommer att bli påverkad av allt som ske den natten? Inte långt därifrån ligger min kära mormor på Nacka kyrkogård. Hon hade gått bort bara något år innan och jag hade drömt om henne varje natt i en vecka innan min dotter föddes.
Fast jag inte ville tänka spökliga tankar så gjorde jag det ändå, för när man ligger där med den lilla snusandes på sin arm och det är dags för tolvslaget under den mörka natten börjar tankarna irra iväg om det kan vara en fara för min dotter att vara född en sådan här kväll...

Plötsligt tycker jag mig hur det på långt håll kommer en person svävande mot mig in genom fönstret fast det är nästan högst upp i huset. Jag vänder mig mot salens dörr för att se om det har kommit in någon i rummet som kan spegla sig i fönstret, men jag är ensam. När jag har vänt tillbaks huvudet mot fönstret så har den svävande personen nu kommit nästan ända fram till mig och min dotter och nu ser jag att det är min mormor som helt klädd i en vit känning/sjukhusrock. Hon ler mot mig så kikar hon ner på min lilla dotter som nu helt tyst har vaknat och ser ut att titta tillbaks på sin gammel-mormor. Min mormor ler och ser ut att skratta till på sitt speciella skrovliga sätt, men det kommer inget ljud. I stället sträcker hon ut en hand mot min dotters huvud som för att välsigna henne eller bara för att visa att hon finns med mig. Sen är hon bara borta men min dotter ler stort mot mig och jag känner mig som den lyckligaste i världen och vet inte vad som har hänt men jag känner mig inte orolig för min dotter, hon den där Avataren i förra inlägget.
Hur skulle ni tolka det som hände hände mig, ska jag vara orolig eller är det här något helt vanligt som händer vem som helst? Fast jag kan berätta att min dotter "ser" en massa saker hon vägrar tex. sova i ett av våra sovrum och har aldrig velat ha det helt mörkt.

Blev du sugen på att läsa om mer spökligheter som utspelar sig i Nacka söder om Stockholm, då ska ni verkligen läsa Nackabon Lars Rambes "Kvinnorna i sjön". Jag fick ett signerat exemplar av Lars under bokmässan och jag berättade för honom att det är min hemkommun och jag har så många minnen härifrån och det betyder mycket för mig. Men han kunde garantera att jag kommer kunna fortsätta tycka om Nacka fast jag har läst den för det har inte funnits några döda kvinnor i Järla sjö utan det har han lagt dit själv för berättelsens skull och boken är en skräckthriller, helt perfekt för den här helgen. Jag kommer att börja läsa Lars bok i kväll och då kommer jag både att tänka på min dotter som är ute med sina väninnor och min kära mormor som gick bort alldeles för tidigt. (HÄR kan du läsa mitt inlägg om henne o den författarinna som är född samma dag som hon).

Så här står det på baksidan av Lars Rambes "Kvinnorna i sjön":
-"Johan Åberg fotograferar det gamla industriområdet vid Järlasjön i Nacka, en rå och sliten miljö som fascinerar honom. När två unga kvinnor hittas mördade i sjön berör det Johan djupt. Synerna som förföljer honom antyder att han vet mer om det som har hänt än han förstår. Snart dras han in i ett triangeldrama som förändrar hans liv för alltid.

Sexton år senare har industriområdet omdanats. Här bjuds det goda livet i vackra ljusa bostäder intill sjön. Det är hit Johan motvilligt återvänder, nu en trasig man plågad av huvudvärk, minnesluckor och vålnaderna som hemsöker honom.

Kvinnorna i sjön är en suggestiv skräckroman, en djupt psykologisk thriller som utforskar vad vi egentligen vet om oss själva, vad som händer i våra drömmar och vad vi väljer att minnas. Johans upplevelser ställs mot berättelsen om en plats med en mörk hemlighet. I bakgrunden ligger spökhistorien om de dränkta kvinnorna, de som enligt sägnen visar sig för de levande."


Är det någon där ute som har läst Lars bok får ni mer än gärna skriva och berätta vad ni tycker om den och vilket betyg den får.

Jag önska er alla en riktigt god helg och ta hand om er och era nära och kära, även de som har gått bort!

3 kommentarer:

Mia ><((((º> sa...

Jag läste Margit Sandemo,s bok Vi är inte ensamma för ett tag sedan, hon tror att vi har en utvald som sitter på vår vänstra axel och hjälper oss i livet. Ibland tror jag på det övernaturliga ibland inte,,
Lars Ramb,s bok lät jättebra, gillar skräckisar fast nu är det köpstopp här..
Mia

Anni sa...

Hej goa Hexan! Vilken fantastisk berättelse! Den går ju att tolka på många sätt men det är inte utan att jag undrar hur drogad du var!
Dina glas ligger i ugnen som jag skulle fylla i tisdags, men jag däckade i det värsta ryggskott jag någonsin varit med om och har ägnat fem dagar åt att överleva. Tisdagen var obeskrivlig o jag har tänkt så mycket på hur du har det med din ständiga värk. Nu kan jag vara uppe o gå igen, sitta i tv-fåtöljen o slipper trycka i mig så mycket värktabletter, men dator o glasugn har jag inte tagit mig till. Tackolov för mobilen, facebook och wordfeud!
Har inte sett husprogrammet du skrev om förut, tror du att det finns på nätet?
Kram!

Carpe Diem. sa...

HAHAHAHAH!!! Ja du, nog vart det ganska lika! Dotra är ju född på den amerikanska Halloween, men jag vet int om det gör nån skillnad. Mörkrädd är hon, hör ljud och tror sej se saker! Fast...det gör ju jag oxå! Att man kan få kontakt med sina nära och kära, det tror jag på. Man måste bara vara mottaglig.
Vi har en bit å köra för att tända ljus på graven, så jag brukar tända här hemma, tänker på dom gör jag ju jämt ändå. Min mor har en tendens att "muntligt" göra sej påmind med varningsord, som fastnat i minnet =D
Ja, jag tror vi har likadant väder nu, +6, dimma och barmark

Nu ska jag lägga lergrytan i vatten, det blir kyckling till middag.
Kram