fredag 25 augusti 2017

Recension av Hemmet



Jag skrev för några dagar sedan till Norstedts förlag om att jag gärna vill läsa och recensera Mats Strandbergs senaste bok Hemmet. Det skrev tillbaks att det fick jag gärna och boken kom någon dag senare. Fick jag läsa den Icke då, det var nämligen en viss make som han före med att vilja läsa den....Han skylde på att jag inte kan läsa den pga. mitt synfel och att jag inte har rätt glas i mina nya glasögon. Det stämde fram till för någon vecka sedan då jag fick mitt andra par på två månade. Nu kan jag läsa igen! Får väl passa på och läsa vad maken har skrivit om boken för att se om de verkligen fungerar.
"-Sommarläsningstips ifrån Oumberlige Peter
Börjar med betyget, 5 stomipåsar av 5 möjliga. Ja, jag vet, det är höga betyg i mina bokrecensioner, det är enkelt, för gillar jag inte en bok så läser jag inte klart numera. Gjorde alltid det förr, men min stund på Jorden är knapp så jag slösar inte bort tid med sådant jag inte gillar.
Nog om detta, denna bok är som ett smärtande blåmärke, ett sådant som det av någon konstig anledning är skönt att trycka på trots smärtan. Det är mycket som gör ont i mig när jag läser den, har också lämnat in en förälder som jag skött i hemmet i många år på äldreboende, har även smärtande relationer ifrån mina tonår som inte riktigt läkt och självklart har jag arbetat i "vårdträsket" stora delar av mitt yrkesverksamma liv. Sedan att läsa författare som till fullo kan hantera sitt språk gör mig överlycklig, ja jag vet, ni som läser vad jag skriver, jag äger inte "själv" mitt språk till fullo, men jag kan konsten att njuta av dem som gör det och det gör verkligen Mats Strandberg author.
"Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.
Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.
På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.
Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.
Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva."
Som alltid när det är någon bok Oumberlige Peter gillar så blir omdömet: "Köp den, låna den, stjäl den i värsta fall, bara du läser den!"
Ha en härlig och obehaglig läsning.....tids nog sitter vi där på hemmet själva, löständerna upp och ned i käften, för liten blöja, vet inte om man ska nysa eller skita påsig samt matad av någon som hellre håller på med sin mobil än ser till att maten hamnar rätt............Kram på Er!
PS: Boken är ett recensionsexemplar ifrån Nordstedts Förlag skickat till Pockethexan som på grund av en påtänd Optiker inte kan läsa just nu, de nya glasögonen kommer om en vecka, så jag "vickar" för henne några dagar till.

1 kommentar:

Anni sa...

Hoppas verkligen att det fungerar med de nya glasögonen - hur sjutton kunde det alls bli fel först?!?