Jag har läst Solbarnet av Monika Häägg

Jag fick ett mail tidigare i somras om jag ville ha ett ex av Monika Hääggs fösta bok "Solbarnet" i en seria av fyra böcker. Det tackade jag gärna ja till eftersom jag älskar historiska romaner och har läst en hel del sådana även där det är mystik inblandat och inte bara historisk fakta. Så här presenterar Monika sin bok i bakside texten:

"Solbarnet är en historisk äventyrsroman som handlar om den föräldralösa flickan Fry. Hon växer upp under svåra omständingheter på Nygården.

En kväll blir Fry anklagad för stöld av offergåvorna och förs till Kungsgården. Hon döms att bli den första människooffret på lång tid, men som utvald av Solgudinnan visar hon övernaturliga krafter.

Solbarnet är en spännande läsning som utspelar sig i bronsålderstid.

Den är lokalt förankrad i Halmstad och i södra Halland."

Aha, tänkte jag när jag läste det här (den här gången läste jag faktiskt baksidetexten vilket jag inte brukar göra och jag ska nog gå tillbaks till den traditionen) det här är något liknande "Freja" Johanne Hildebrandts trilogi om Valhalla som också utspelar sig under Bronsåldern och har den nordiska asatron till grund för historien.

Det var nog det sämsta jag kunde göra, att jämföra med hennes supersuccé. För det första så vet jag inte till vilken målgrupp som Monika vänder sig till eftersom hon skickade den till mig utan någon bakgrundsinformation så jag antog att det här var böcker riktade till vuxna och dömde den efter det. Men efter jag har läst boken känns det mer som en ungdomsbok.

Fast det här i grunden är en spännande historia där den föräldralösa flicka blir utsatt för lömskt förtal som gör att hon ska offras för solguden men då visar det sig att hon har magiska krafter och hon skonas. Det fortsätter att hända skumma saker runt Fry som solbarnet heter, men att det är bronsålder det märks inte alls, tyvärr, för jag tycker att man ska ta tillvara alla möjligheter att sprida historisk fakta i fiktiva berättelser för det är ju så man lär sig om hur det var förr i tiden och inte för att man läser om det i skolan. Om man jämför med Johanne Hildebrants "Freja" som nu riktar sig till vuxna men den är ju helt uppbyggd runt miljöerna och historisk fakta som jag verkligen saknar i den här boken och om jag tänker tillbaks på när jag jag var ungvuxen som den här boken kunde vara riktad till så minns jag just att jag älskade de böcker som frossade i fakta om hur det var förr och inte fullt lika viktigt att det hände så mycket "mystiska" saker utan man nöjde sig med miljön.

Bokens språk?

Ja jag är inte en svensklärare men jag tycker att språket i boken är fattigt och inte speciellt levande. Den är lättläst och det är en fördel för yngre läsare fast det är lite förvirrande med de könlösa namnen, är det en hon eller en han?

Fast det här är ett favorittema för mig och jag är en storälskare av Valhalla serien så kan jag inte ge den mer än ett litet "Hu!" och det positiva i boken är att den faktiskt är lite spännande.